De flesta vet att jag är hörselskadad. Jag blev det efter en hjärnhinneinflammation när jag var barn. Jag är helt döv på vänster öra och har ganska mycket nedsatt hörsel, plus tinnitus, på höger öra.
Mitt stöd i livet är denna så kallade BAHA (bone attached hearing aid) som sitter fast i en ”tryckknapp” som är fastskruvad i skallbenet. BAHA-apparaten tar emot ljud och leder det via skruven in till skallbenet som i sin tur leder ljudet till det motsatta örat. Eftersom hörselnerven på den vänstra sidan inte fungerar är det inte möjligt att förstärka ljudet så mycket att jag hör någonting på det örat, men på detta sätt får jag in ljud från vänster. Jag hör ändå jättedåligt, men det är en himla tur att jag har den här lilla mojängen.
På höger öra har jag en vanlig hörapparat. Jag måste dock erkänna att jag är precis som många andra att jag gärna lägger undan den och ”glömmer” att sätta på mig den. Det är lätt för personer som inte är hörselskadade själva att säga ”Men VARFÖR använder du inte din hörapparat?! Det är ju såå jobbigt när du inte hör!” Jag önskar att alla kunde förstå hur ljudet från er hörapparat låter. Det ger oss hörselskadade en möjlighet att höra bättre, men det ger ett ljud som jag personligen inte orkar med. Visst vet jag att man ska sätta in den och vara envis och ha den hela tiden så lär man sig att använda den. Men ljudet gör mig såå trött att jag faktiskt föredrar att höra dåligt.
Det här med att vara hörselskadad är något som präglar ens personlighet ganska mycket. Jag vet att jag undviker mycket som jag egentligen skulle vilja vara med på, bara pga av att jag vet att jag inte kommer att höra. Det kan vara middagar, fester, dans, kurser osv. Ibland trotsar jag min erfarenhet av hur besvärligt det är och gör saker som jag vet inte fungerar så bra. Oftast kommer en känsla av misslyckande och ledsenhet efteråt. Jag känner mig ofta dum när jag svarar fel på frågor och jag är väldigt ofta orolig just för att svara fel eller göra fel pga att jag inte uppfattat rätt. Jag upplever att andra människor betraktar mig som trög och ibland kanske högdragen.
Att koncentrera sig så oerhört som jag måste göra för att höra, gör mig väldigt trött. Jag är numera (sedan snart ett år tillbaka) förtidspensionerad på 50% pga min hörsel. Jag skulle inte orka jobba heltid hur gärna jag än vill.
Det är inte ett dugg ”synd om” mig, men jag medger att det kan vara jobbigt ibland. Det begränsar mina yrkesval, min fritid och mitt umgänge. Men att jag berättar detta är inte för att få ”sympatier”, utan det är egentligen för att jag har kommit ifrån känslan av att det är ”skämmigt”, som har jag känt det under hela min uppväxt, och numera inser att det är JAG. För att människor jag träffar på ska veta vem jag är och varför jag gör som jag gör i olika sammanhang så är det faktiskt väldigt bra att man vet att jag inte hör så bra…..
En lång utläggning om något som kanske inte är så intressant för er att läsa om…. Men jag återkommer med ”kuligare” inlägg framöver!
Ha en skön dag! 
