För ett tag sedan såg jag av en slump en annons om en tjänst som sjuksköterska inom vuxenpsykiatrin i Lycksele. Eftersom psykiatri alltid har varit något som intresserat mig läste jag annonsen och kände att jag måste söka tjänsten, trots att den var på heltid. Jag har sjukersättning på 50% sedan ett år tillbaka p.g.a min hörselskada, men jag påtade ihop en ansökan och förklarade mitt stora intresse för psykiatri och hur gärna jag skulle vilja ha jobbet. Jag var dock tämligen säker på att min ansökan snabbt skulle bli lagd åt sidan, med tanke på att jag bara kan jobba halvtid.

Döm om min förvåning när jag strax efteråt fick ett samtal från psykiatrin med ett önskemål om att få träffa mig för en anställningsintervju.. Glädje och förvåning blandades med förhoppning och framtidstro!

Så i tisdags åkte jag, aningen nervös, till Lycksele för att göra så bra intryck som möjligt inför personerna som närvarade vid intervjun. Jag kände direkt jag kom innanför dörrarna att det var ”rätt”. ”Magkänslan” var att jag skulle trivas som fisken i vattnet där. Intervjun gick bra och jag tror att de fick en ganska positiv bild av mig och mitt intresse för jobbet. Inom två veckor lovade de att  ge mig besked.

Jag kände mig jätteglad efteråt. På något sätt hade det gett mig bekräftelse på att jag ”dög” bara att bli kallad till en intervju! Arbetet innebar också att jag i stort sett aldrig skulle behöva använda handskar, vilket också var toppen med tanke på mina eksemproblem på händerna. Jag ”bubblade” liksom inombords och jag sa på jobbet dagen efteråt att ”Om jag bara får jobbet kommer jag att ta det!”. Det kändes bara så ”rätt”!

Till Lycksele är det 7 mil enkel väg och p.g.a. avståndet så var planen att OM jag fick tjänsten så skulle jag jobba tre dagar ena veckan och två dagar andra veckan, totalt en halvtid. Detta var också, enligt vad jag uppfattade det, planen från psykmottagningen. Dock kom jag på att det kunde vara bra att kolla upp med Försäkringskassan hur de ställde sig till arbetstiderna.

Jag satte mig med telefonen och lyckades, efter låååång väntan komma fram till en handläggare på Försäkringskassan. Hon var fantastiskt jätterar och trevlig och jag tror att hon också önskar att hon hade kunnat svara annorlunda på min fråga, men tyvärr är ju Försäkringskassans regler rätt ”stelbenta”. Hon förklarade för mig att det tyvärr inte var möjligt att jobba på det sättet om jag ville behålla min sjukersättning. Arbetstiden ska förläggas jämnt över veckan, precis som vid sjukskrivning. Om man koncentrerar arbetstiden så som jag hade tänkt göra, finns risken att jag helt förlorar min sjukersättning och eftersom det är väldigt viktigt för mig att få behålla den (då jag omöjligt skulle orka arbeta mer än 50%), så insåg jag att det var omöjligt….

Att köra 14 mil per dag för att jobba 4 timmar är inte rimligt och jag kan inte heller hyra en lägenhet i Lycksele för att jobba en halvtid. Jag var helt enkelt tvungen att sätta mig vid datorn och maila till psykmottagningen och förklara att jag tog tillbaka min ansökan och att jag bad om ursäkt för att jag upptagit deras tid i onödan.

Efteråt kom besvikelsen…. Jag kände mig så otroligt ledsen och misslyckad! Jag har ett funktionshinder som gör att jag inte orkar jobba heltid. Min allergi på händerna gör att jag inte kan jobba fullt ut med det jobb jag har nu och jag trivs inte med att känna mig som en ”springflicka” som gör små ärenden åt andra. Nu hade jag hittat ett jobb som jag skulle ha tyckt om och som jag tror skulle ha passat mig som hand i handske och då sätter en regel på Försäkringskassan stopp för det! De hjälper med ena handen och stjälper med den andra…..

Har tidigare nämnt att jag har en slags tro på att det ”finns en mening med det som sker”, men ibland är det svårt att se ”meningen” och ibland är det svårt att vänta på att nya vägar ska skapas. Just nu fick jag fick en känsla av ”tomhet” och misslyckande, att jag står och stampar på samma ställe hela tiden. Vill utvecklas, vill mera, men kommer inte vidare……

Det är sällan jag ger upp och det kommer jag inte att göra nu heller. Jag kommer vidare och det kommer att bli bra, men just idag vill jag faktiskt tillåta mig att vara ledsen och besviken……

Ha en fin fortsättning på denna torsdag!

Kram!
/Carina