En mening med det som sker…?

Ibland blir jag påmind om hur bra jag har det och då skäms för att jag klagar över mina små bekymmer. Just idag har jag en smärta inom mig som inte är fysisk och som inte heller är ”min” i egentlig mening.

Jag har en vän som drabbats hårt av sjukdom. Maktlösheten jag känner gör mig så ledsen och så arg. Arg för att för att det känns så fruktansvärt orättvist. Maktlös för att jag inte kan utföra något ”under” som förändrar någonting……

Jag ger mina tankar, mina ord och mina böner. Men det ändrar ingenting och när jag ibland säger att ”det finns en mening med allt som sker” så inser jag att jag tänker; ”Gör det verkligen det?!”

Var rädda om Er!
Kram!

/Carina