Dagen har ägnats åt att vara på en liten inofficiell hundutställning i Vindeln. Med var bara min whippetvalp Bello och han var jätteduktig med tanke på att han är en ”bonn-hund” (Ja ja, inte ”på papperet”, men i verkligheten!) som sällan är utanför byn.  Hp och BIM i mördande konkurrens med sig själv. Syster Yster tog BIR:et och det var vi glada över för då fick vi åka hem och slapp invänta finalerna.

Har med åren blivit mer och mer ”trögstartad” när det gäller hundutställningar. När jag var yngre var det bland det roligaste jag visste och jag längtade till varje utställning. Nu är det mer som att ”Neeeej, måste vi verkligen åka?”, när larmet går på morgonen. Väl framme är det väldigt kul – men inte själva utställningsdelen, utan att träffa alla ”hundmänniskor” som blivit en del av ”mitt liv”. Jag träffar dem aldrig annat än på hundutställningarna, dessa människor, men då är det som om vi alltid varit ”bästisar”! Jag vet att jag far fram som ett yrväder, det är liksom viktigt att hinna prata med så många som möjligt, krama om så många som möjligt och ladda upp ”dosen” av alla dessa personer så att jag ”klarar mig” tills nästa gång. Tack för att ni finns och för att ni orkar med mig! Ingen nämnd och ingen glömd! 

Ett ridhus är inte särskilt ”utställarvänligt”, men det är svårt att hitta lokaler som är lämpliga för hundutställning. Dock är det mesta man haft med sig fullt med spån och hästskit och allmänt smutsigt när man åker hem. Stelfrusen och med snoret hängande får man sen ägna kvällen åt att tina upp. Personligen ska jag göra det med en bra bok och ett glas rött.

Ha en mysig kväll!
Kram 

/Carina