Så har jag då äntligen varit till företagshälsovården och visat upp mina händer. Jag fick frågan ”Varför har du inte kontaktat läkare tidigare?”, men jag skulle ju till FHV och tyckte inte att det behövdes. ”Jag har aldrig sett så fula händer tidigare” tyckte hon. Hm…. ”Ja, ja, men bättre sent än aldrig.”

Nu kontaktades Hudmottagningen och läkaren där var mycket bestämd med att jag behövde minst en månads sjukskrivning och ett besök på Hud för utredning. Eftersom läkaren på företagshälsovården redan hade sagt det innan hon kontaktade Hud, så kände jag väl att jag var ”tvungen” att acceptera det. Risken att få infektion i så pass skadad hud finns ju och det är ju förstås onödigt att dra på sig det också.

Jag hade inte tänkt vara sjukskriven och i vanliga fall skulle jag nog ha känt mig lite deppad över det, men som läget är just nu kändes det okej. Jag inser att jag har saker jag ska ägna mig åt den här tiden. Mig själv, hundarna och åt min fina, underbara vän M……

M har fått besked att hon inte kommer att få mer cytostatikabehandling och att hon har några veckor kvar…. Varför, varför, varför?? De orden har ekat i mitt huvud ända sedan hon berättade vad hennes läkare hade sagt. Det är orättvist och ganska ”overkligt” på något sätt. Så svårt att förstå. Hon är en av de tappraste människor jag vet och hon klagar aldrig. Hon har en stark kristen tro och jag skulle vilja veta varför en sådan som hon måste drabbas så hårt? Om Gud finns, varför gör han så?! Jag vet att hon skulle ge mig en förklaring och att hon inte skulle ”anklaga” Gud på något sätt. Men jag gör det! Jag är arg på Gud! Hon behövs för sina barns skull, för sin övriga familjs skull, för alla sina vänners skull och för världens skull! Världen behöver goda människor!

Antagligen skulle hon skratta åt min ilska, säga att det fanns någon mening, att hon gjort saker hon inte skulle ha gjort om hon inte blivit sjuk. Upplevt saker hon inte skulle ha gjort annars. Men hon hade planerat en resa med sina barn. Den resan hinner hon inte göra och mitt hjärta blöder av den vetskapen…….. Jag vill ha henne kvar!! Hon är den vän jag hittade av en ”slump”, en person som jag inte trodde att jag skulle tycka om (när vi först kom i kontakt med varandra), men som har kommit att betyda sååå mycket för mig! Men än finns hon och dagarna måste tas en efter en, minut för minut. Hon har förmåga att uppskatta små saker som gör att hennes tid just nu är värdefull, se att livet är just precis den tid vi har här och nu. Så som vi alla borde göra – hela tiden, hela livet!

Ta hand om Er allihopa och ha en skön lördag!
Kram!

/Carina