Det finns få saker som jag uppskattar mer hos människor än förmågan att inte ta sig själv på så stort allvar. Självironi och humor är så härligt! Det känns så befriande att få skratta med någon, vilket ju är något helt annat än att skratta ÅT någon. Saker och ting går snett för oss alla ibland och hur befriande är det då inte att kunna skratta åt eländet (om det nu inte råkar vara något riktigt allvarligt förstås)!

Humor förenar. Jag ska aldrig glömma när jag bara var nybliven tonåring och vi hade besök för första gången av en bekant. Mamma hade dukat upp fika och jag, som redan då älskade kanelbullar, hade spanat in vilken bulle jag skulle ta bara det blev ”varsågod”. Mamma sa det magiska ordet och jag sträckte ut handen för att ta bullen bara för att upptäcka att den inte var kvar. Utan att jag ens tänkte på vad jag sa utbrast jag; ”Men vem har tagit MIN bulle?!” Det härliga skratt som kom från den mannen fick honom att komma rakt in i mitt hjärta. Sedan dess frågar han alltid vilken bulle som är min innan han börjar fika och det är ”vårt gemensamma (och humoristiska) minne.

Igår satte jag in den här bilden av mig själv på Instagram. Jag fick en kommentar om att bilden var ett ”konstverk som skulle kunna vinna fotopris”. Jag svarade ”Nu tog du väl i!” och fick tillbaka ”Ja, det gjorde jag!” Sånt gillar jag! Det är skön och busig humor som jag önskar att vi fick lite större dos av!

Med detta önskar jag Er en skön glad söndag!

Kram!
/Carina