En vanlig måndag. Så bra som någon annan dag egentligen och om det inte vore för mina handeksem som har blossat upp, så vore det mesta rätt bra. Men det behövs inte mer än lite kontakteksem för att ”min värld” ska bli lite svajig. Som sjuksköterska MÅSTE man ha handskar. Man måste klara av att sprita händerna. Just nu kan jag inte något av det……

Man klagar över sitt jobb, funderar över varför man är så knasig att man utbildat sig till sjuksköterska. Finns det något stressigare och mer krävande jobb?! Det suuuger!! Men…. Plötsligt en dag så hotas jobbet av något så ”banalt” som kontakteksem (mot handskar) och då ÄLSKAR jag att vara sjuksköterska! Det är ju såå viktigt att få vara den där sjuksköterskan som kanske kan hjälpa någon…. åtminstone lite….. Sjuksköterskan som får träffa sina patienter och som ibland kan få känna att man gjort lite, lite skillnad. Stryka någon över kinden, ge lite smärtlindring, lägga om ett sår…. Få ett ”tack” eller en kram av någon som man försökt hjälpa……

En stor del av min identitet ÄR ju sjuksköterskan Carina. Vad är jag om jag inte kan vara det längre? Jag funderar mycket på detta. Inte så att jag har  ”deppat ihop”, men jag grunnar på vilka alternativ som finns. Jag har en bra chef och just nu har jag mest ett ”hop-plock” av arbetsuppgifter där jag inte behöver använda handskar. Det är fantastiskt att jag får möjlighet att göra det, men inom mig finns en känsla av att jag inte är en ”fullvärdig” sjuksköterska och jag vet faktiskt inte om jag kommer att klara av att jobba på det sättet så länge. Just av den anledningen att jag känner mig så otroligt begränsad och ”utanför”. Ser hur de andra stressar och kan inte hjälpa till på det sätt jag vill. Samvetet gnager och viljan att göra mer finns där hela tiden.

På fredag ska jag äntligen få komma till företagshälsovården. Jag behöver få prata med någon klok människa som kan ge mig råd inför framtiden. Kanske behöver jag få höra någon som säger i klarspråk att ”Du måste byta jobb” för att inse hur det ligger till…..

Jag hade VÄLDIGT GÄRNA velat slippa fundera på det här och bara kunnat åka till jobbet som vanligt och ”småklaga”. Nu ska jag istället sätta mig och kolla i Platsbanken. Kanske finns det massor med jobb som passar en allergisk, hörselskadad tant med dåligt minne och (ibland) glimten i ögat!

Kram på Er! Ha en fin kväll!

/Carina