Som ni märker har jag ändrat lite på min blogg. Har flyttat med de gamla blogginläggen och skapat en ny bloggsida, eftersom den andra var ”trög” och gjorde lite som den ville. Eller om det var jag som var det kanske…..? Nu hoppas jag i alla fall att det ska fungera bättre att länka och ”få med sig” de rätta bilderna osv.
Idag har renoveringsarbetet på bloggtanten också inletts lite smått. Jag har varit till läkarmottagningen och fått järninfusion (för femtioelfte gången ungefär) och fått tid på företagshälsovården för mina kontakteksem på händerna. Blir nog någon ordning på mig till slut kanske. Däremot tror jag inte att jag kommer att klara av att jobba som ”vanlig” sjuksköterska mer.
Det här är andra ”ronden” mot mina eksem. Första omgången var redan 2007 och då sa min läkare på Hudmottagningen att ”Du kommer aldrig mer att klara av att jobba som sjuksköterska p.g.a. din eksem”. Jag jobbade därefter som medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, i kommunen i nästan nio år, d.v.s. kontorsarbete. Händerna läkte, handskarna byttes ut och jag upptäckte att händerna inte reagerade allergiskt mot dem. När jag så kände att MAS-jobbet stod mig upp i halsen, bestämde jag mig för att säga upp mig från det och ge sjuksköterskeyrket en chans igen. För ett år sedan började jag då som helt vanlig sjuksköterska inom kommunens äldrevård/hemsjukvård. Det var såå roligt att komma ut ur kontoret och få träffa patienter igen!
Allt har gått jättebra fram tills för några veckor sedan då jag upptäckte att jag hade utslag på händerna en kväll.
Sedan har det gått i en rasande fart att det blossat upp och nu ser händerna ut som om jag doppat dem i en burk med röd målarfärg. Det är lite frustrerande och visst kommer det tankar om ”lagen om alltings jävlighet”. Men det är knappast någon större idé att tänka så, utan det gäller att försöka ta en dag i taget och att ha inställningen att det kommer att bli bra. På ett eller annat sätt…….
Kanske finns det ultimata jobbet för en 51-årig tant från Västerbottens inland med dålig hörsel, kontakteksem, depressioner och allmänt smågalen, där ute någonstans och bara väntar på mig! Jag väljer att tro det och att se att det faktiskt inte är någonting att klaga över. Jag kommer att hitta rätt även denna gång, det är jag säker på!
Ha en mysig måndagskväll!
Kram!
/Carina